snabb uppdatering

Åh jag tänker mig att jag från och med nästa år skall börja blogga regelbundet igen.
Fast på ytterligare en blogg.
För att få behålla den här Femmans gravidblogg.
Men jag vet inte.
Jag gillar ju bloggnamnet haha.

Jaja.
Har tusen saker att berätta men ingen tid att skriva.
Så kan det vara.

Nästa år klurar jag på köpstopp, så jag shoppar så mycket jag kan just nu haha.
Nej men jag märker att nu när Femman kommit så behöver jag införskaffa en ny garderob.
Den gamla har liksom på något mystiskt vis krympt.
Även om min plan faktiskt är att någon gång kunna ha mina gamla kläder igen utan att behöva bli tagen för gravid i tredje trimestern.
Men men.
Tills dess så kände jag en obetvinglig lust att se snygg ut på vägen dit också.

För övrigt så längtar jag tills min kropp kommit igång.
Jag önskar så att få försöka få en liten Sexan också...
Och grejen är att jag har ju värsta fina namnordningen - som jag har KÄNT! - men då lär det bli även en sjunde Underbaring så småningom.
Hinner jag???

...sporadiskt skrivande...

Det märks att Bebis är här och livet rullar på som vanligt.
...bloggtiden sinar nämligen...
Jag har egentligen så mycket jag skulle kunna och vilja skriva, men det tar emot att dra igång dator. Förutom för att surfa runt efter retrovagnar. Ååååh i måndags så blev en solgul min - och idag tog jag återigen Femman på magen och Fyran på ryggen och drog iväg till största storstaden och hämtade hem min absoluta önskevagn: en Emmaljunga 430 i ärtgrönt skinn. Smaragden. Hurra!!

Eller också surfar jag runt efter julklappar till alla mina fantastiska Kids.
Tradera.
Blocket.
Måste fixa Ettans beställningar hos Panda.
Tandläkartiderna har avlöst varandra.
Telefonsamtal.
Hämta lämna på förskola och skola.
Öppna förskolan.
Innebandyträningar.
Kyrkans barnkör.
Boxningsträning.

Livet leker.
Och tiden rusar.
Njuter minnen.
Njuter framtidsdrömmar.
Njuter Nuet.

Blodtrycket på väg att fixa sig?

Och idag var mitt blodtryck nere på 140/80.
Pust.
Och jag njuuuuuter Nuet med mina finafina Ungar.
Aaah min underbara Bebis.
Jag är så lycklig så jag kan spricka!!!

...och i tankarna så myser jag vid tanken på att nån gång få försöka igen...
Eeen liten Bebis till, snälla kroppen?!
I alla fall en Liten till.
Aaaaah.
Jag är verkligen inte klar.
Jag känner mig verkligen inte klar.
Men kommer jag någonsin att känna mig det?
Åh.
Jag vill så gärna få vara gravid i alla fall en gång till.
Få föda en gång till.
Och får jag äran att bära en liten under mitt hjärta igen, så tänker jag genast börja spara ihop till en hemförlossning.

Jag är så tokkär i mina fantastiska Underbaringar.
Så jag vill bara ha fler och fler och fler haha.

Igår så klippte jag gräset med Femman i sjalen.
Fyran ville sitta på ryggen som hon brukar, men det gick bra att leka med vatten under tiden.
Jag hann inte de två stora gräsmattorna, men de får jag ta när det passar någon annan gång.

Äldsta beställde igår kväll american pancakes till frukost för det hade han fått hos en kompis i lördagsmorse... och jag sade, att om Femman är på bra humör så fixar jag det.
Och allt flöt på så himla bra, så visst blev det pannkisar. Med sirap och florsocker. Mums.

Sedan har jag häckat på jobbet hela förmiddagen efter att jag varit till Distriktarn och tagit blodtrycket.
Först så tänkte jag faktiskt gå på Öppna Förskolan, men fick höra att det var rätt stökigt där idag, så då stannade jag på jobbet istället.

Imorgon så skall Femman och jag till öronmottagningen för att göra om hörselscreeningen.
På onsdag så skall vi till Familjerätten för att fixa med faderskapet.
Och på torsdag så är det vägning på bvc.

Förra veckan när vi var till bvc för första gången så hade han ökat ett halvt kilo sedan födseln - yey!
Men så äter han ju hela tiden också. Och kräks. Bajsar och sover. Hihi. Och är hejdundrande söt. Förstås. Världens finaste Bebis.

Femman är här!

Det är så märkligt att gå in på bloggen.
Läsa det senast skrivna inlägget.
Och veta att det bara några timmar senare drog igång.

För nu är Femman här.
Och han är världens mest underbaraste.
Precis som alla mina Underbaringar.

Det hann precis bli +6 när allting drog igång.
00.18 minns jag att klockan stod på, då på tisdagen den 22 september.
Från att ha känt nada under dagen.
Eller jo, nån enstaka lite molande värk på eftermiddagen. Som dock försvann lika snabbt igen.
Men på natten drog det igång.
Fast då vågade jag inte tro eller hoppas.
Meddelade min doula när klockan blivit 02 för då visste jag att det nog var på riktigt och sedan beställdes sjukresetaxin till 03.40.
Jag bestämde mig tidigt för att åka till Ackis, för jag vågade inte chansa på att åka motorväg ända till Stockholm, trots rätt så glesa - men kraftiga - värkar.
Det var även därför jag kunde ringa sjuktaxi och inte behövde väcka upp min skjuts.
Vid fyratiden så var jag inne och trots glesa värkar så var jag ändå öppen 7 cm. Och 07.03 så hade jag min Fining på mitt bröst.
Han var lite busig precis som sin Storasyster Trean och ville inte riktigt sjunka ner trots att jag var fullt öppen och därför ville de inte ta hål på mina sega hinnor.
Jag tog emot honom själv och det blev både sen avnavling, inget k-vitamin och inget livmodersammandragande för mig. Och en hel massa tid att bara få vara ifred.
Moderkakan plumsade ner i toaletten, så jag fick klippa navelsträngen sittande med min Femman i famnen på toaletten haha.
Efter drygt tre timmar så var det dags för vägning och mätning - 3500 gram och 52 cm kärlek.

Jag fick även denna gång högt blodtryck EFTER förlossningen, så de ville inte släppa hem oss samma dag.
Knappt dagen efter heller, men då var jag väldigt envis (på gränsen till tjurig) att jag faktiskt var tvungen att åka hem för att kunna hämta på förskolan och så.
Så till slut så packade jag resolut ihop våra grejer, sjalade upp Femman och så promenerade vi till Centralen, köpte en chailatte på Espresso House och så tog vi tåget hem. Världens bästa resa!!

Dock så glömde jag kvar moderkakan i kylen på förlossningen, för de ringde sedan på måndagen och sade att "vi har din moderkaka här i kylen".
Haha ja visst ja. Amningshjärna. Eller nåt.
Så dagen efter så plingade vi på, på förlossningen igen. Fast den här gången med Femman utanför magen. Och jag fick värsta njutigaste flashbacksen av att vara tillbaks på förlossningen... och jag vill uppleva det igen och igen och igen!!!

Åh min älskade Unge.
Äntligen så här Du här.
Och lika självklar som Dina Syskon.
Jag älskar Dig mer än hela Universum och ännu mer och mer för varje sekund.
Mamma älskar Dig.
Alltid.
Evigt.
Oändligt.

+5

Älskade Unge.
Jag längtar så fantastiskt mycket efter Dig.
Få hålla dig.
Få pussa dig.
Få känna din doft.

Jag älskar Dig.

tänk om

Jag har inte tänkt någonting alls på det under hela gravidresan.
Jag har enbart njutit.
Förrän nu de senaste dagarna, kanske par veckorna.
Tänk om något är fel?
Tänk om det värsta händer?
Tänk om Bebis inte mår bra?
Tänk om det blir igångsättning?
Tänk om det blir snitt?
Tänk om det faktum att min mage är så mini (som den aldrig brukar vara) och knappt har vuxit nån centimeter den senaste månaden (minst) betyder att Bebis inte mår bra?
Tänk om fostervattnet börjar ta slut?
Tänk om moderkakan lägger av?
Tänk om de allt färre och lojare buffarna betyder något mer än att det bara är trångt?

Usch jag vill inte ha dessa tänk-om-tankar.
Fast det är inte så att jag går och grunnar på dem.
Eller oroar mig på så vis.
Faktiskt.
Så konstigt egentligen.
Men jag behövde bara få ner dem i skrift.
För tänk om.

+4

...och dagarna tickar på...
Nu börjar jag bli så där riktigt pirrig och förväntansfull samtidigt som jag verkligen njuter Nuet...för varje sekund så är jag en sekund närmare både Bebisgos och magsaknad. Hihi.

Det känns att Bebis tynger ner, för jag blir verkligen AKUTkissnödig på bara en sekund just nu.
Och sammandragningarna har ökat. Dock känns de inte det allra minsta, så det är liksom ingen idé att ens överväga att något är på gång.
Eller, de KÄNNS ju, för det trycker neråt samtidigt ibland när de kommer. Men det är ingen molande mensvärk eller smärta överhuvudtaget. Utan bara en annan slags förnimmelse än de få jag haft tidigare veckor.

Idag har vi haft en hemmadag.
Lite kompislek för Tvåan.
Förskolegårdslek för Fyran och mig.
Sedan drog vi till mormor och morfar och Ettan lämnade en chokladask till morfar som tack för cykeln han fått. Morfar sänkte även sadeln så att den skulle passa ännu bättre.
Sedan blev det fyrhjulingsåkning för hela slanten. De åkte ensamma eller två och två och mot slutet så körde de runt varandra på en liten Bobbycar som de knöt fast längst därbak. Haha. Sååå himla roligt hade de.
Och Trean körde för första gången alldeles själv!!
Mormor hade även varit snäll och hämtat ut Tvåans surfplatta som nu var lagad. Tack!

Och så har jag lagt på brev till paintballfirman, där jag returnerade alla biljetter vi köpt. Bara att hålla tummen nu att ingenting strular till sig och att vi får tillbaks våra pengar. Största risken är väl att vi står där utan både pengar och biljetter i slutänden... Men men. Det är som sagt "bara pengar". Och jag har kollat upp lite andra alternativ till Ettans kalas, såsom paintball där allting ingår i kostnaden eller lasergames mitt inne i stan. Låter betydligt smidigare.

Men alltså...wiiiiiiiiiiieeeee snart snart snart kommer Bebis!!!
Jag fick dock meddelande idag att jag inte får föda inatt, för min chaufför har sådan huvudvärk och klarar inte av att köra så långt.
Haha jag lovade att försöka avhålla mig *fniss*
I annat fall så får det ju lov att bli sjukresa till Ackis liksom, inte mer med det. Även om det inte är mitt första och mest optimala val.
Men ändå.
Huvudsaken att Femman kommer ut och jag får lukta hen i nacken.......aaah Bebisdoft.
Hihi shit jag blir ju lipfärdig bara jag tänker på det jue...